Jenny Nyström
och tomten
”Åja, man måste väl
ha sinne, även för ett
tomteansikte…
Ibland förr i världen då jag
hade riktigt mycket
arbete fick jag leva större
delen av året i
julens tecken. Det var ju inte
bara jultidningar
och böcker utan alla korten
också” berättade
Jenny Nyström för en journalist
i Idun 1939 då hon
var 85 år gammal.
Varifrån fick hon sin inspiration till
tomtarna?
”Hur jag började med mina tomtar, jo det
minns
jag nog. Jag skulle illustrera Viktor
Rydbergs
berättelse ”Lille Viggs äfventyr på
julafton”.
Julvätten en vänlig gubbe, följde ju lille
Vigg på
hans färd. Det var en liten gubbe… Hans
anlete
var fullt av rynkor och det långa skägget
liknade
mossan på stugtaket, står det i sagan. Så
honom
kunde man se för sig.” (…)
Jenny Nyström var inte den första att måla
tomtar.
En av hennes lärare vid Göteborgs musei-,
rit och målarskola, Fredrik Wohlfart,
framställde
tomten som en skägglös individ med röd
luva
och grå rock. Hur mycket han påverkade
hennes
syn på tomtar är obekant. Jenny Nyströms
tomte
är ofta en godmodig, leende person med
långt
vitt skägg och hår. Han bär ofta en röd
luva med
tofs och han kan ha olika färg på sina
jackor,
bära knäkorta byxor och randiga strumpor.
Ibland har han träskor ibland snörskor.
Han
skiljer sig därigenom från den gårdstomte
med
grå vadmalskläder som har funnits i den
svenska
folktron under lång tid och som hon säkert
hörde
talas om då hon bodde i Kalmar mellan
1854-
63. Familjen Nyström var inneboende hos
Jennys
morföräldrar vid Norra vägen största delen
av den tiden. Malmen på den tiden var en
lantlig
idyll. Där fanns både kor, hästar, grisar
och höns
i grannskapet.
Jenny Nyström hade en mängd
omsorgspersoner
i sin närhet som var viktiga för hennes
utveckling under barndomen i Kalmar;
föräld–
rarna, två äldre syskon, morföräldrarna,
gammelmormor
och tjänstefolk. Pappa Da niel Nyström,
folkskolelärare och kantor i slottskyrkan
beskriver hon som ”en god man”. Han
spelade
piano och sjöng för familjen. Han
värdesatte
både utbildning och bildning. Modern
Anette
berättade sagor bl. a. om Östanför sol och
Västanför måne, vilket satte igång
fantasin hos
Jenny så hon trodde att miljöerna fanns i
verkligheten.
När hon vaknade på morgonen blev
hon besviken när så inte var fallet.
Morfar Jonas
Bergendahl svarade på frågor och talade om
för
henne hur det kom sig att fiskarna som hon
och
syskonen håvade in och lade i en
vattentunna på
tomten dog, eftersom de hade levt i bräckt
vatten,
där det fanns salt. Jenny hävde då salt i
tunnan,
men fiskarna dog i alla fall.
Förlagorna till tomtarna som hon målade
senare
i livet fann hon troligtvis både hos pappa
Da niel,
morfar Jonas Bergendahl och andra män som
hon träffade på. När Jenny målade tomtar
senare
i livet åtföljda av julbockar, grisar,
höns.
Illustratören
På 1880-talet anlitades Jenny Nyström som
illustratör
i en mängd kalendrar, tidskrifter och
böcker. Hennes variationsförmåga vad
gäller
tomtemotiv var omfattande.
Illustrationerna
tilltalade folk både vad gäller motiven,
kompositionerna
och noggrannheten i detaljerna. De
påverkade människors syn på julen och
julfirandet.
Hon hade då genomgått en lång utbildning
till konstnär vid Konstakademien i
Stockholm
mellan 1873-1881. Hon hade vunnit den
kungliga
guldmedaljen för oljemålningen Gustav Vasa
inför Kung Hans 1881. Hon hade fått
stipendium
från Konstakademien för att kunna åka till
Paris
1882, där hon studerade vid Académie
Colarossi
och Académie Julian till 1885 för att
utveckla
sitt konstnärskap. Den franska
konstakademien,
Ecole des beaux arts, hade hon inte
tillträde
till, den var avsedd för män. Hon gifte
sig med
medicine studerande Da niel
Stoopendaal den 24
maj 1887 och 1893 föddes sonen Curt. Under
sin yrkesverksamhet levde Jenny Nyström i
en
patriarkalisk värld, där kvinnor
förväntades vara
hemmafruar och trots äktenskapet med Da niel
var det hon som var familjeförsörjaren
livet ut.
Hon var osedvanligt produktiv,
disciplinerad
och strävsam.
Betydelsen som
illustratör
I Idun den 6 december1889 skriver Johan
Nordling
om henne: ”Få om ens någon, torde här
hemma i Sverige i detta afseende ha
uträttat ett
så stort och erkännansvärdt arbete som
qvinna,
hvars namn läses här ofvan (Jenny
Nyström). På
intet vis vilja vi dermed ha sagt att vi
ej vid sidan
af henne ega flere första rangens
illustratörer. Vi
behöfva ej erinra om sådana namn som
Larssons,
Andréns, Malmströms m. fl. Men om man
vid sidan af produktionens rent
konstnärliga
värde äfven tar hänsyn till dess
rikhaltighet och
mångsidighet – en synnerligen, vigtig
synpunkt
för denna populariserande, ja
demokratiserande
konstart – då står Jenny Nyström, hvad
angår det
första, jemsides och afsedt det senare,
obetingadt
framför öfriga inhemska samtida artister”.
Nordling var tidigt ute med att förstå
hennes storhet.
Han skriver vidare i Idun. ”Den ovanliga
mångsidigheten i Jenny Nyströms begåfning
jemte den fabulösa arbetskraft hon
ådalägger,
gifva de otaliga vännerna af hennes konst
rik anledning
att hoppas på en lång framtida utveckling,
för hvilken man har svårt att beräkna,
hvar
gränsen kan ställas, der förutsättningarna
äro så
ymniga”.
Jenny Nyström fick en lång karriär som
konstnär
och illustratör såsom Nordling förespådde.
Den pågick till dess att hon stilla
somnade in
den 17 januari 1946. En kvinna som fanns
med
när Jenny Nyström dog beskriver det som
att ett
ljus blåstes ut. All den konst som Jenny
Nyström
producerade under sin livstid finns
fortfarande
kvar. Den betingar ett högt pris idag vid
auktioner. Vi kan fortfarande glädjas åt
hennes
ibland humoristiska sätt att tolka julen,
när hon
låter den julklappsutdelande tomten styra
ett
propellerplan samtidigt som han trängs med
en
gris, julbock och julklappar eller om han
färdas
till fots med en säck på ryggen.
Huvudsaken är
att han når fram med sina julklappar i
tid.
Fil.dr.,
1.antikvarie, Jenny Nyström och Curt
Stoopendaalstiftelsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar