fredag 17 januari 2014

"Tomtens mamma"



Med Jenny Nyströms bild av vår svenska tomte önskar vi alla Portalens besökare


En riktigt
God Jul
”Vår svenska tomte skall vara gråklädd”
(Jenny Nyström, 1944)

På Kalmar museums hemsida
kan Du läsa mer om konstnärrinnan Jenny Nyström, som blev känd som ”tomtens mamma”.


Jenny Eugenia Nyström (born June 13 or June 15, 1854 in Kalmar, Sweden; died January 17, 1946 in Stockholm) was a painter and illustrator of children’s books, but is mainly known as the person who created the Swedes’ image of the “jultomte” on numerous Christmas cards and magazine covers, thus linking the Swedish version of Santa Claus to the gnomes of Scandinavian folklore.

Childhood, education and family life

Her father was a school teacher and piano teacher, and also the cantor of the Kalmar Castle Church. When Jenny Nyström was eight years old, the family moved to Gothenburg, where her father had found a better paying teaching job. In 1865 she started in the Gothenburg art school Göteborgs Musei-, Rit- och Målarskola, today known as Konsthögskolan Valand, and in 1873 she was admitted to the Royal Swedish Academy of Arts in Stockholm, where she studied for eight years. Thanks to a scholarship, this was followed by studies in Paris 1882-1886, at Académie Colarossi and Académie Julian. While in Paris, she discovered the booming postcard market, and tried to persuade the Swedish publishing house Bonnier to start producing postcards, but they declined. She, however, eventually became Sweden’s most productive postcard artist. In 1887, at the age of 33, she married the medical student Daniel Stoopendaal, brother of fellow artists Ferdinand Stoopendaal. Wilhelm Johan Stoopendaal, Georg Stoopendaal and Ebba Stoopendaal. Due to tuberculosis Daniel was never able to finish his studies and take up his intended profession. It was instead up to Jenny to support herself, her husband and their son through her artistry, while Daniel handled her business affairs. He died in 1927. In 1933 her son, Curt Nyström Stoopendahl, followed in her footsteps and also became a popular postcard and poster artist, staying very close to his mother’s artistic style. Even his signature, “Curt Nyström”, looked like his mother’s. Likewise, her brother-in-law, Georg Stoopendaal (1866-1953), already in the beginning of the 19th century found postcards to be a good source of income, contrary to his more serious paintings, and his Christmas cards are also clearly inspired by Jenny Nyström's.
Jenny Eugenia Nyström (born June 13 or June 15, 1854 in Kalmar, Sweden; died January 17, 1946 in Stockholm) was a painter and illustrator of children’s books, but is mainly known as the person who created the Swedes’ image of the “jultomte” on numerous Christmas cards and magazine covers, thus linking the Swedish version of Santa Claus to the gnomes of Scandinavian folklore.

Childhood, education and family life

Her father was a school teacher and piano teacher, and also the cantor of the Kalmar Castle Church. When Jenny Nyström was eight years old, the family moved to Gothenburg, where her father had found a better paying teaching job. In 1865 she started in the Gothenburg art school Göteborgs Musei-, Rit- och Målarskola, today known as Konsthögskolan Valand, and in 1873 she was admitted to the Royal Swedish Academy of Arts in Stockholm, where she studied for eight years. Thanks to a scholarship, this was followed by studies in Paris 1882-1886, at Académie Colarossi and Académie Julian. While in Paris, she discovered the booming postcard market, and tried to persuade the Swedish publishing house Bonnier to start producing postcards, but they declined. She, however, eventually became Sweden’s most productive postcard artist. In 1887, at the age of 33, she married the medical student Daniel Stoopendaal, brother of fellow artists Ferdinand Stoopendaal. Wilhelm Johan Stoopendaal, Georg Stoopendaal and Ebba Stoopendaal. Due to tuberculosis Daniel was never able to finish his studies and take up his intended profession. It was instead up to Jenny to support herself, her husband and their son through her artistry, while Daniel handled her business affairs. He died in 1927. In 1933 her son, Curt Nyström Stoopendahl, followed in her footsteps and also became a popular postcard and poster artist, staying very close to his mother’s artistic style. Even his signature, “Curt Nyström”, looked like his mother’s. Likewise, her brother-in-law, Georg Stoopendaal (1866-1953), already in the beginning of the 19th century found postcards to be a good source of income, contrary to his more serious paintings, and his Christmas cards are also clearly inspired by Jenny Nyström's.

Jenny Eugenia Nyström (born June 13 or June 15, 1854 in Kalmar, Sweden; died January 17, 1946 in Stockholm) was a painter and illustrator of children’s books, but is mainly known as the person who created the Swedes’ image of the “jultomte” on numerous Christmas cards and magazine covers, thus linking the Swedish version of Santa Claus to the gnomes of Scandinavian folklore

”Jenny Nyström lämnade aldrig Kalmar mentalt”

 Profilen
Vi aBarbro Johnsson är ansvarig
tjänsteman för Jenny Nyström
och Curt Stoopendaal-
stiftelsen på Kalmar
läns museum och sedan 2008 har hon
jobbat med Jenny Nyströms verk och
liv.
Hur har hon påverkat dig?
– Omedvetet jämför jag numera alltid
andras målningar med vad Jenny har
gjort. Därför har jag fått svårt att ta in
andra konstnärers verk, det hade jag
inte tidigare.
– Jag uppskattar hennes förmåga att
visa detaljer, ljus och skuggor och avbilda
människors ansikten på ett så
bra sätt.
Hur känns det att dagligen leva                                          
med Jenny Nyström?
– Fantastiskt. Genom att jag suttit och
beskrivit de motiv hon har gjort i vår
bilddatabas har jag fått en inblick i
hennes konst.
– Men också i hennes liv. Hon levde i ett patriarkaliskt
samhälle och var ensamförsörjande
hela livet. Att den människan klarade sig är
otroligt. Ibland har jag tänkt: Vad hade hänt
om hon fått utvecklats fritt utan det ekonomiska
försörjningstrycket?
Men hon hade ju en man som kunde
hjälpa till?
– Visst, hon var gift, men mannen var aldrig
yrkesverksam, utan det var hon som fick försörja
familjen. I stort sett hela hennes liv fick
hon försörja sig själv och familjen.
Berätta!
– Hon var åtta år när familjen flyttade från
Kalmar till Göteborg, hennes pappa som var
lärare stod inte ut med det han kallar det
ständiga pedagogiska experimenterandet
här i Kalmar. När Jenny Nyström sen kom in
på Konstakademin hade pappan inte resurser
att hjälpa henne ekonomiskt på det sätt
som han hade önskat, då lärarlönen var låg.
Så hon målade och sålde sina verk för att
försörja sig under studieåren.
Gick det bra för henne där?
– Skojar du, hon var ett konstnärligt geni.
Hon fick olika utmärkelser nästan varje år
på skolan. Hon kallades för akademiens
hopp, eftersom hon var den mest begåvade
eleven. Det kröntes när hon efter cirka
åtta års studier på konstakademin fick den
kungliga medaljen. Det är inte många som
fått den.
Det måleriet är en bortglömd sida
hos henne?
– Absolut, under hela sitt liv målade hon väldigt mycket,
men ställde nästan aldrig ut sina verk.
– Journalister som kom hem till henne för att intervjua henne
i samband med någon av hennes födelsedagar på äldre dar
häpnade när de fick se hennes verk som hängde på väggarna.
De hade bara sett hennes helgkort tidigare.
Men Jenny Nyström har ju blivit synonymt med tomtar?
– Ja, och det är lite konstigt för hon var en fantastisk akademikonstnär
vilket syns i utställningen här på museet. Men så kom
försörjningsbördan in och hon fick kontrakt med ett förlag, där
hon skulle måla motiv till olika helgkort, bland annat julkorten.
Varför tror du de här firarkorten har blivit så uppskattade?
– Motiven appellerar till folk som känner igen sig i motiven.
Hon hade humor och hon var hon genusinriktad, vilket framgår
av hennes illustrationer. Ett sådant exempel är ett påskkort,
där tuppen är avbildad i profil till vänster på bilden klädd i
en grå rökrock. Han håller en kyckling under armen. Bakom
ryggen på honom står en blå vagga där det ligger ytterligare
en gul kyckling. Till höger på bilden står hustrun, det vill säga
en höna som är klädd som en modern kvinna med en stor hatt
med plymer och grön dräkt. Hon är på väg ut till ett möte eller
en sammankomst och hon bär en portfölj där det står antituppföreningen.
– Men hon fick också uppleva moderniseringen och tog med
sig samtiden in i sina bilder. På ett julkort rattar tomten ett
flygplan, på ett annat kör han lastbil eller hoppar fallskärm.
Det var över huvud taget humoristiska, tankeväckande och
vackra bilder.
Hur var hon som person?
– Jag har letat, och hittat en del tidningsartiklar där hon själv
berättar om sitt liv. Det finns några teman som återkommer,
uppväxten i Kalmar, flytten till Göteborg, åren på konstakademien
och tiden i Paris.
Var Kalmar en del av tryggheten?
– Hon ville egentligen inte lämna Kalmar för Göteborg utan
ville vara kvar hos släktingarna, vännerna och miljöerna som
hon tyckte så mycket om.
– Hon lämnade nog aldrig Kalmar mentalt. Hon var här på besök
och hälsade på släkt och vänner.
Vilket hus i Kalmar bodde hon egentligen i?
– Det var flera. När hon var väldigt liten flyttade familjen från
födelsehuset på Norra vägen till tomt nr 10 på Malmbrogatan
och därefter till morfaderns tomt bredvid födelsehuset på
Norra vägen. Förmodligen var det av ekonomiska skäl. Daniel
Nyström hade låg lön som lärare. Morfadern ville hjälpa dem.
– Det var hennes barndomsidyll som hon sen ständigt återkom
till i livet.
Något som har förvånat dig under åren med Jenny
Nyström?
– Ja, det var hur pass noga hon var med detaljer och hur kreativ
hon var. Jag har tittat på tusentals bilder och hon blev aldrig
stereotyp. Ibland kunde ett motiv återanvändas men med nya
detaljer. Hon försökte alltid variera sina motiv.
Vilket av hennes verk är din favorit?
– Det är många, men medaljtavlan kan man titta länge på. Sen
var hon ju också väldigt duktig på att måla portträtt.
Jag vet att du är lite nervös just nu, varför?
– Eventuellt är vi på väg att få en målning av Jenny Nyström,
ett tidigare okänt verk som aldrig varit ute och visats. Det vore
fantastiskt om det blev så och en stor tillgång för stiftelsen
och museet.
Till sist, dina egna konstnärliga verk består av handarbeten?
– Det är nog mer konsthantverk jag sysslar med. Jag broderar
dukar och stickar när jag hinner.
Så då kan släkt och vänner förvänta sig broderier i
julklapp i år?
– Haha, nej, Förra året gav jag bort raggsockor till höger och
vänster. Jag har fortfarande en del på lager. Det gäller ju att
inte upprepa sig. Vad det blir i år får vi se.
Barbro Johnsson:
Barbro Johnsson lever med Jenny Nyström sedan
några år tillbaka.
– Den kvinnan var verkligen mångsidig och duktig.
Och Jenny Nyström var så mycket mer än bara
tomtar, som hon ofta förknippas med.
aldrig Kalmar mentalt”

Text: Pelle Jaensson
Foto: KristofFer Pihlfelt
www.artosfilm.se
B
Namn: Barbro Johnsson
Ålder: 59
Familj: Sambo
Bor: Kalmar, där jag också är uppväxt
Kör: Cyklar
Dricker: Te
Röker: Nej
Karriär: Det var en lättnad när jag blev klar med min avhandling i etnologi
2009. Det var energikrävande med heltidsarbete och halvtidsstudier.
Nuvarande jobb: Ansvarig tjänsteman för Jenny Nyström och Curt
Stoopendaalstiftelsen
Arbetsplats: Kalmar läns museum
Bästa egenskap: Lojal mot nära och kära och den verksamhet som jag
bedriver
Sämsta egenskap: Otålig
Fritidsintressen: Läser, tittar på filmer, stickar och broderar
Det gör jag helst en ledig dag: Läser, handarbetar och umgås med
sambon
Sociala medier jag använder: Inga
Bloggar jag gärna läser: Inga
Favoriträtt: Min systers kroppkakor och husmanskost
Mat du ogillar mest: Allt med kokos
Vem bjöd du på middag senast: Sambon
Senast lästa bok: Har flera böcker på gång samtidigt
Det bästa med Kalmar: Småskaligheten i bebyggelsen (fram tills nu)
Vad kan bli bättre med Kalmar: Att kommunen (samhällsbyggnadsnämden)
slutar förtäta bebyggelsen exempelvis på Norrgårdsgärdet där
jag bor. Någon eller några har fått hybris och vill bygga höghus, vilket är
osedvanligt dumt. Det passar inte i miljön där. Sanera Rifa-tomten och
bygg där istället.
Favoritprogram i radio: Lyssnar ibland på P1 när jag står och stryker
Favoritprogram i TV: Kunskapskanalen som ständigt visar intressanta
program. Jag fastande häromdagen i ett program som visade de
arkeologiska utgrävningarna i centrala Istanbul som en följd av att en
ny tunnelbanesträckning skulle byggas. I övrigt brittiska deckare och
kostymdramer på Sveriges televison (utan reklaminslag)
Önskesemestermål: Att åka med Orientexpressen i sakta mak
Det får mig att må bra: Att vara ledig och göra vad jag för lust med.
Det är för många måsten i vardagen


Jenny Nyström och tomten

Jenny Nyström
och tomten
”Åja, man måste väl ha sinne, även för ett
tomteansikte… Ibland förr i världen då jag
hade riktigt mycket arbete fick jag leva större
delen av året i julens tecken. Det var ju inte
bara jultidningar och böcker utan alla korten
också” berättade Jenny Nyström för en journalist
i Idun 1939 då hon var 85 år gammal.
Varifrån fick hon sin inspiration till tomtarna?
”Hur jag började med mina tomtar, jo det minns
jag nog. Jag skulle illustrera Viktor Rydbergs
berättelse ”Lille Viggs äfventyr på julafton”.
Julvätten en vänlig gubbe, följde ju lille Vigg på
hans färd. Det var en liten gubbe… Hans anlete
var fullt av rynkor och det långa skägget liknade
mossan på stugtaket, står det i sagan. Så honom
kunde man se för sig.” (…)
Jenny Nyström var inte den första att måla tomtar.
En av hennes lärare vid Göteborgs musei-,
rit och målarskola, Fredrik Wohlfart, framställde
tomten som en skägglös individ med röd luva
och grå rock. Hur mycket han påverkade hennes
syn på tomtar är obekant. Jenny Nyströms tomte
är ofta en godmodig, leende person med långt
vitt skägg och hår. Han bär ofta en röd luva med
tofs och han kan ha olika färg på sina jackor,
bära knäkorta byxor och randiga strumpor.
Ibland har han träskor ibland snörskor. Han
skiljer sig därigenom från den gårdstomte med
grå vadmalskläder som har funnits i den svenska
folktron under lång tid och som hon säkert hörde
talas om då hon bodde i Kalmar mellan 1854-
63. Familjen Nyström var inneboende hos Jennys
morföräldrar vid Norra vägen största delen
av den tiden. Malmen på den tiden var en lantlig
idyll. Där fanns både kor, hästar, grisar och höns
i grannskapet.
Jenny Nyström hade en mängd omsorgspersoner
i sin närhet som var viktiga för hennes
utveckling under barndomen i Kalmar; föräld–
rarna, två äldre syskon, morföräldrarna, gammelmormor
och tjänstefolk. Pappa Daniel Nyström,
folkskolelärare och kantor i slottskyrkan
beskriver hon som ”en god man”. Han spelade
piano och sjöng för familjen. Han värdesatte
både utbildning och bildning. Modern Anette
berättade sagor bl. a. om Östanför sol och
Västanför måne, vilket satte igång fantasin hos
Jenny så hon trodde att miljöerna fanns i verkligheten.
När hon vaknade på morgonen blev
hon besviken när så inte var fallet. Morfar Jonas
Bergendahl svarade på frågor och talade om för
henne hur det kom sig att fiskarna som hon och
syskonen håvade in och lade i en vattentunna på
tomten dog, eftersom de hade levt i bräckt vatten,
där det fanns salt. Jenny hävde då salt i tunnan,
men fiskarna dog i alla fall.
Förlagorna till tomtarna som hon målade senare
i livet fann hon troligtvis både hos pappa Daniel,
morfar Jonas Bergendahl och andra män som
hon träffade på. När Jenny målade tomtar senare
i livet åtföljda av julbockar, grisar, höns.

Illustratören
På 1880-talet anlitades Jenny Nyström som illustratör
i en mängd kalendrar, tidskrifter och
böcker. Hennes variationsförmåga vad gäller
tomtemotiv var omfattande. Illustrationerna
tilltalade folk både vad gäller motiven, kompositionerna
och noggrannheten i detaljerna. De
påverkade människors syn på julen och julfirandet.
Hon hade då genomgått en lång utbildning
till konstnär vid Konstakademien i Stockholm
mellan 1873-1881. Hon hade vunnit den kungliga
guldmedaljen för oljemålningen Gustav Vasa
inför Kung Hans 1881. Hon hade fått stipendium
från Konstakademien för att kunna åka till Paris
1882, där hon studerade vid Académie Colarossi
och Académie Julian till 1885 för att utveckla
sitt konstnärskap. Den franska konstakademien,
Ecole des beaux arts, hade hon inte tillträde
till, den var avsedd för män. Hon gifte sig med
medicine studerande Daniel Stoopendaal den 24
maj 1887 och 1893 föddes sonen Curt. Under
sin yrkesverksamhet levde Jenny Nyström i en
patriarkalisk värld, där kvinnor förväntades vara
hemmafruar och trots äktenskapet med Daniel
var det hon som var familjeförsörjaren livet ut.
Hon var osedvanligt produktiv, disciplinerad
och strävsam.

Betydelsen som illustratör
I Idun den 6 december1889 skriver Johan Nordling
om henne: ”Få om ens någon, torde här
hemma i Sverige i detta afseende ha uträttat ett
så stort och erkännansvärdt arbete som qvinna,
hvars namn läses här ofvan (Jenny Nyström). På
intet vis vilja vi dermed ha sagt att vi ej vid sidan
af henne ega flere första rangens illustratörer. Vi
behöfva ej erinra om sådana namn som Larssons,
Andréns, Malmströms m. fl. Men om man
vid sidan af produktionens rent konstnärliga
värde äfven tar hänsyn till dess rikhaltighet och
mångsidighet – en synnerligen, vigtig synpunkt
för denna populariserande, ja demokratiserande
konstart – då står Jenny Nyström, hvad angår det
första, jemsides och afsedt det senare, obetingadt
framför öfriga inhemska samtida artister”.
Nordling var tidigt ute med att förstå hennes storhet.
Han skriver vidare i Idun. ”Den ovanliga
mångsidigheten i Jenny Nyströms begåfning
jemte den fabulösa arbetskraft hon ådalägger,
gifva de otaliga vännerna af hennes konst rik anledning
att hoppas på en lång framtida utveckling,
för hvilken man har svårt att beräkna, hvar
gränsen kan ställas, der förutsättningarna äro så
ymniga”.
Jenny Nyström fick en lång karriär som konstnär
och illustratör såsom Nordling förespådde.
Den pågick till dess att hon stilla somnade in
den 17 januari 1946. En kvinna som fanns med
när Jenny Nyström dog beskriver det som att ett
ljus blåstes ut. All den konst som Jenny Nyström
producerade under sin livstid finns fortfarande
kvar. Den betingar ett högt pris idag vid
auktioner. Vi kan fortfarande glädjas åt hennes
ibland humoristiska sätt att tolka julen, när hon
låter den julklappsutdelande tomten styra ett
propellerplan samtidigt som han trängs med en
gris, julbock och julklappar eller om han färdas
till fots med en säck på ryggen. Huvudsaken är
att han når fram med sina julklappar i tid.

Barbro Johnsson
Fil.dr., 1.antikvarie, Jenny Nyström och Curt
Stoopendaalstiftelsen