Profilen
Vi aBarbro
Johnsson är ansvarig
tjänsteman för Jenny Nyström
och Curt Stoopendaal-
stiftelsen på Kalmar
läns museum och sedan 2008 har hon
jobbat med Jenny Nyströms verk och
liv.
Hur har hon påverkat dig?
– Omedvetet jämför jag numera alltid
andras målningar med vad Jenny har
gjort. Därför har jag fått svårt att ta in
andra konstnärers verk, det hade jag
inte tidigare.
– Jag uppskattar hennes förmåga att
visa detaljer, ljus och skuggor och avbilda
människors
ansikten på ett så
bra sätt.
Hur känns det att dagligen leva
med Jenny Nyström?
– Fantastiskt. Genom att jag suttit och
beskrivit de motiv hon har gjort i vår
bilddatabas har jag fått en inblick i
hennes konst.
– Men också i hennes liv. Hon levde i ett patriarkaliskt
samhälle och var ensamförsörjande
hela livet. Att den människan klarade sig är
otroligt. Ibland har jag tänkt: Vad hade hänt
om hon fått utvecklats fritt utan det ekonomiska
försörjningstrycket?
Men hon hade ju en man som kunde
hjälpa till?
– Visst, hon var gift, men mannen var aldrig
yrkesverksam, utan det var hon som fick försörja
familjen. I stort sett hela hennes liv fick
hon försörja sig själv och familjen.
Berätta!
– Hon var åtta år när familjen flyttade från
Kalmar till Göteborg, hennes pappa som var
lärare stod inte ut med det han kallar det
ständiga pedagogiska experimenterandet
här i Kalmar. När Jenny Nyström sen kom in
på Konstakademin hade pappan inte resurser
att hjälpa henne ekonomiskt på det sätt
som han hade önskat, då lärarlönen var låg.
Så hon målade och sålde sina verk för att
försörja sig under studieåren.
Gick det bra för henne där?
– Skojar du, hon var ett konstnärligt geni.
Hon fick olika utmärkelser nästan varje år
på skolan. Hon kallades för akademiens
hopp, eftersom hon var den mest begåvade
eleven. Det kröntes när hon efter cirka
åtta års studier på konstakademin fick den
kungliga medaljen. Det är inte många som
fått den.
Det måleriet är en bortglömd sida
hos henne?
– Absolut, under hela sitt liv målade hon väldigt mycket,
men ställde nästan aldrig ut sina verk.
– Journalister som kom hem till henne för att intervjua henne
i samband med någon av hennes födelsedagar på äldre dar
häpnade när de fick se hennes verk som hängde på väggarna.
De hade bara sett hennes helgkort tidigare.
Men Jenny Nyström har ju blivit synonymt med tomtar?
– Ja, och det är lite konstigt för hon var en fantastisk
akademikonstnär
vilket syns i utställningen här på museet. Men så kom
försörjningsbördan in och hon fick kontrakt med ett förlag, där
hon skulle måla motiv till olika helgkort, bland annat julkorten.
Varför tror du de här firarkorten har blivit så uppskattade?
– Motiven appellerar till folk som känner igen sig i motiven.
Hon hade humor och hon var hon genusinriktad, vilket framgår
av hennes illustrationer. Ett sådant exempel är ett påskkort,
där tuppen är avbildad i profil till vänster på bilden klädd i
en grå rökrock. Han håller en kyckling under armen. Bakom
ryggen på honom står en blå vagga där det ligger ytterligare
en gul kyckling. Till höger på bilden står hustrun, det vill säga
en höna som är klädd som en modern kvinna med en stor hatt
med plymer och grön dräkt. Hon är på väg ut till ett möte eller
en sammankomst och hon bär en portfölj där det står
antituppföreningen.
– Men hon fick också uppleva moderniseringen och tog med
sig samtiden in i sina bilder. På ett julkort rattar tomten ett
flygplan, på ett annat kör han lastbil eller hoppar fallskärm.
Det var över huvud taget humoristiska, tankeväckande och
vackra bilder.
Hur var hon som person?
– Jag har letat, och hittat en del tidningsartiklar där hon själv
berättar om sitt liv. Det finns några teman som återkommer,
uppväxten i Kalmar, flytten till Göteborg, åren på konstakademien
och tiden i Paris.
Var Kalmar en del av tryggheten?
– Hon ville egentligen inte lämna Kalmar för Göteborg utan
ville vara kvar hos släktingarna, vännerna och miljöerna som
hon tyckte så mycket om.
– Hon lämnade nog aldrig Kalmar mentalt. Hon var här på besök
och hälsade på släkt och vänner.
Vilket hus i Kalmar bodde hon egentligen i?
– Det var flera. När hon var väldigt liten flyttade familjen från
födelsehuset på Norra vägen till tomt nr 10 på Malmbrogatan
och därefter till morfaderns tomt bredvid födelsehuset på
Norra vägen. Förmodligen var det av ekonomiska skäl. Da niel
Nyström hade låg lön som lärare. Morfadern ville hjälpa dem.
– Det var hennes barndomsidyll som hon sen ständigt återkom
till i livet.
Något som har förvånat dig under åren med Jenny
Nyström?
– Ja, det var hur pass noga hon var med detaljer och hur kreativ
hon var. Jag har tittat på tusentals bilder och hon blev aldrig
stereotyp. Ibland kunde ett motiv återanvändas men med nya
detaljer. Hon försökte alltid variera sina motiv.
Vilket av hennes verk är din favorit?
– Det är många, men medaljtavlan kan man titta länge på. Sen
var hon ju också väldigt duktig på att måla portträtt.
Jag vet att du är lite nervös just nu, varför?
– Eventuellt är vi på väg att få en målning av Jenny Nyström,
ett tidigare okänt verk som aldrig varit ute och visats. Det vore
fantastiskt om det blev så och en stor tillgång för stiftelsen
och museet.
Till sist, dina egna konstnärliga verk består av handarbeten?
– Det är nog mer konsthantverk jag sysslar med. Jag broderar
dukar och stickar när jag hinner.
Så då kan släkt och vänner förvänta sig broderier i
julklapp i år?
– Haha, nej, Förra året gav jag bort raggsockor till höger och
vänster. Jag har fortfarande en del på lager. Det gäller ju att
inte upprepa sig. Vad det blir i år får vi se.
några år tillbaka.
– Den kvinnan var verkligen mångsidig och duktig.
Och Jenny Nyström var så mycket mer än bara
tomtar, som hon ofta förknippas med.
aldrig Kalmar mentalt”
Text: Pelle Jaensson
Foto: KristofFer Pihlfelt
www.artosfilm.se
B
Namn: Barbro Johnsson
Ålder: 59
Familj: Sambo
Bor: Kalmar, där jag också är
uppväxt
Kör: Cyklar
Dricker: Te
Röker: Nej
Karriär: Det var en lättnad när jag blev
klar med min avhandling i etnologi
2009. Det var energikrävande med heltidsarbete och halvtidsstudier.
Nuvarande jobb: Ansvarig tjänsteman
för Jenny Nyström och Curt
Stoopendaalstiftelsen
Arbetsplats: Kalmar läns museum
Bästa egenskap: Lojal mot nära och
kära och den verksamhet som jag
bedriver
Sämsta egenskap: Otålig
Fritidsintressen: Läser, tittar på filmer,
stickar och broderar
Det gör jag helst en ledig dag: Läser,
handarbetar och umgås med
sambon
Sociala medier jag använder: Inga
Bloggar jag gärna läser: Inga
Favoriträtt: Min systers kroppkakor och
husmanskost
Mat du ogillar mest: Allt med kokos
Vem bjöd du på middag senast: Sambon
Senast lästa bok: Har flera böcker på
gång samtidigt
Det bästa med Kalmar:
Småskaligheten i bebyggelsen (fram tills nu)
Vad kan bli bättre med Kalmar: Att
kommunen (samhällsbyggnadsnämden)
slutar förtäta bebyggelsen exempelvis på Norrgårdsgärdet där
jag bor. Någon eller några har fått hybris och vill bygga höghus,
vilket är
osedvanligt dumt. Det passar inte i miljön där. Sanera Rifa-tomten
och
bygg där istället.
Favoritprogram i radio: Lyssnar
ibland på P1 när jag står och stryker
Favoritprogram i TV: Kunskapskanalen som
ständigt visar intressanta
program. Jag fastande häromdagen i ett program som visade de
arkeologiska utgrävningarna i centrala Istanbul som en följd av
att en
ny tunnelbanesträckning skulle byggas. I övrigt brittiska deckare
och
kostymdramer på Sveriges televison (utan reklaminslag)
Önskesemestermål: Att åka med
Orientexpressen i sakta mak
Det får mig att må bra: Att
vara ledig och göra vad jag för lust med.
Det är för många måsten i
vardagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar