Jenny Nyström och tomten

Jenny Nyström

och tomten

”Åja, man måste väl ha sinne, även för ett

tomteansikte… Ibland förr i världen då jag

hade riktigt mycket arbete fick jag leva större

delen av året i julens tecken. Det var ju inte

bara jultidningar och böcker utan alla korten

också” berättade Jenny Nyström för en journalist

i Idun 1939 då hon var 85 år gammal.

Varifrån fick hon sin inspiration till tomtarna?

”Hur jag började med mina tomtar, jo det minns

jag nog. Jag skulle illustrera Viktor Rydbergs

berättelse ”Lille Viggs äfventyr på julafton”.

Julvätten en vänlig gubbe, följde ju lille Vigg på

hans färd. Det var en liten gubbe… Hans anlete

var fullt av rynkor och det långa skägget liknade

mossan på stugtaket, står det i sagan. Så honom

kunde man se för sig.” (…)

Jenny Nyström var inte den första att måla tomtar.

En av hennes lärare vid Göteborgs musei-,

rit och målarskola, Fredrik Wohlfart, framställde

tomten som en skägglös individ med röd luva

och grå rock. Hur mycket han påverkade hennes

syn på tomtar är obekant. Jenny Nyströms tomte

är ofta en godmodig, leende person med långt

vitt skägg och hår. Han bär ofta en röd luva med

tofs och han kan ha olika färg på sina jackor,

bära knäkorta byxor och randiga strumpor.

Ibland har han träskor ibland snörskor. Han

skiljer sig därigenom från den gårdstomte med

grå vadmalskläder som har funnits i den svenska

folktron under lång tid och som hon säkert hörde

talas om då hon bodde i Kalmar mellan 1854-

63. Familjen Nyström var inneboende hos Jennys

morföräldrar vid Norra vägen största delen

av den tiden. Malmen på den tiden var en lantlig

idyll. Där fanns både kor, hästar, grisar och höns

i grannskapet.

Jenny Nyström hade en mängd omsorgspersoner

i sin närhet som var viktiga för hennes

utveckling under barndomen i Kalmar; föräld–

rarna, två äldre syskon, morföräldrarna, gammelmormor

och tjänstefolk. Pappa Daniel Nyström,

folkskolelärare och kantor i slottskyrkan

beskriver hon som ”en god man”. Han spelade

piano och sjöng för familjen. Han värdesatte

både utbildning och bildning. Modern Anette

berättade sagor bl. a. om Östanför sol och

Västanför måne, vilket satte igång fantasin hos

Jenny så hon trodde att miljöerna fanns i verkligheten.

När hon vaknade på morgonen blev

hon besviken när så inte var fallet. Morfar Jonas

Bergendahl svarade på frågor och talade om för

henne hur det kom sig att fiskarna som hon och

syskonen håvade in och lade i en vattentunna på

tomten dog, eftersom de hade levt i bräckt vatten,

där det fanns salt. Jenny hävde då salt i tunnan,

men fiskarna dog i alla fall.

Förlagorna till tomtarna som hon målade senare

i livet fann hon troligtvis både hos pappa Daniel,

morfar Jonas Bergendahl och andra män som

hon träffade på. När Jenny målade tomtar senare

i livet åtföljda av julbockar, grisar, höns.

Illustratören

På 1880-talet anlitades Jenny Nyström som illustratör

i en mängd kalendrar, tidskrifter och

böcker. Hennes variationsförmåga vad gäller

tomtemotiv var omfattande. Illustrationerna

tilltalade folk både vad gäller motiven, kompositionerna

och noggrannheten i detaljerna. De

påverkade människors syn på julen och julfirandet.

Hon hade då genomgått en lång utbildning

till konstnär vid Konstakademien i Stockholm

mellan 1873-1881. Hon hade vunnit den kungliga

guldmedaljen för oljemålningen Gustav Vasa

inför Kung Hans 1881. Hon hade fått stipendium

från Konstakademien för att kunna åka till Paris

1882, där hon studerade vid Académie Colarossi

och Académie Julian till 1885 för att utveckla

sitt konstnärskap. Den franska konstakademien,

Ecole des beaux arts, hade hon inte tillträde

till, den var avsedd för män. Hon gifte sig med

medicine studerande Daniel Stoopendaal den 24

maj 1887 och 1893 föddes sonen Curt. Under

sin yrkesverksamhet levde Jenny Nyström i en

patriarkalisk värld, där kvinnor förväntades vara

hemmafruar och trots äktenskapet med Daniel

var det hon som var familjeförsörjaren livet ut.

Hon var osedvanligt produktiv, disciplinerad

och strävsam.

Betydelsen som illustratör

I Idun den 6 december1889 skriver Johan Nordling

om henne: ”Få om ens någon, torde här

hemma i Sverige i detta afseende ha uträttat ett

så stort och erkännansvärdt arbete som qvinna,

hvars namn läses här ofvan (Jenny Nyström). På

intet vis vilja vi dermed ha sagt att vi ej vid sidan

af henne ega flere första rangens illustratörer. Vi

behöfva ej erinra om sådana namn som Larssons,

Andréns, Malmströms m. fl. Men om man

vid sidan af produktionens rent konstnärliga

värde äfven tar hänsyn till dess rikhaltighet och

mångsidighet – en synnerligen, vigtig synpunkt

för denna populariserande, ja demokratiserande

konstart – då står Jenny Nyström, hvad angår det

första, jemsides och afsedt det senare, obetingadt

framför öfriga inhemska samtida artister”.

Nordling var tidigt ute med att förstå hennes storhet.

Han skriver vidare i Idun. ”Den ovanliga

mångsidigheten i Jenny Nyströms begåfning

jemte den fabulösa arbetskraft hon ådalägger,

gifva de otaliga vännerna af hennes konst rik anledning

att hoppas på en lång framtida utveckling,

för hvilken man har svårt att beräkna, hvar

gränsen kan ställas, der förutsättningarna äro så

ymniga”.

Jenny Nyström fick en lång karriär som konstnär

och illustratör såsom Nordling förespådde.

Den pågick till dess att hon stilla somnade in

den 17 januari 1946. En kvinna som fanns med

när Jenny Nyström dog beskriver det som att ett

ljus blåstes ut. All den konst som Jenny Nyström

producerade under sin livstid finns fortfarande

kvar. Den betingar ett högt pris idag vid

auktioner. Vi kan fortfarande glädjas åt hennes

ibland humoristiska sätt att tolka julen, när hon

låter den julklappsutdelande tomten styra ett

propellerplan samtidigt som han trängs med en

gris, julbock och julklappar eller om han färdas

till fots med en säck på ryggen. Huvudsaken är

att han når fram med sina julklappar i tid.

Barbro Johnsson

Fil.dr., 1.antikvarie, Jenny Nyström och Curt

Stoopendaalstiftelsen